Jag saknar min farmor lite då och då. Min farmor jag aldrig såg med byxor, hon hade alltid kjol. Min farmor som klippte av svansarna på geléråttor. Min farmor som gav korv till vegitarianer. Min farmor som rökte. Min farmor som alltid lyssnade på radio innan hon somnade. Min luriga farmor, som var så barnslig. Min farmor som vi inte kunde tänka oss någonsin åkt skidor, vi skrattade högt vid tanken. Min farmor som levde med en blind författare och en hund. Min farmor som älskade att gnälla. Jag tror att jag och farmor hade ett speciellt band. Det var något speciellt mellan mig och farmor. Kanske var det att hon kände igen sig i mig, jag kan tänka mig det. Det var nog så.
Föresten såg jag det vackraste leende jag någonsin sett idag. Jag såg det två gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar