när marken bara försvinner under ens fötter. och man faller. och faller och faller. och aj vad ont det gör när man väl landar. och man visste. av någon jävla konstig anledning visste man redan. kanske för att man känner vissa människor så bra, att man förstår varje ords egentliga innebörd, man förstår vad varenda tyst sekund betyder. man visste även att det var oundvikligt. man visste att det skulle komma. bara inte när. och när det väl kom så föll man. och ångesten fattar tag i en igen, man jämför, man målar upp bilder. man ser ner på sig själv, vad liten man är, vad har man åstadkommit egentligen? vad patetisk man är, vad naiv man är. fortfarande. ända in på det nya året, skulle ju inte vara naiv något mer. och man lyssnar på låtar, som påminner om en annan tid, varför? för att ytterligare understryka vad man inte har? vad man inte VILL ha. men ändå. en förändring är alltid en förändring och man gillar inte förändringar. och innerst inne är man glad, man är glad för att man de senaste åren faktiskt inte dödat någon, människan reste på sig och gick vidare. men det smärtar, för man bär fortfarande på sin egen ångest, sina egna minnen, minnen som dödar om och om igen, sina egna misslyckanden. och man kliver ur sin kropp och betraktar sig själv, du är för mycket av det ena, för lite av det andra. men det värsta är nog att man sitter ensam i en tom lägenhet. snart ska man gå ut och träffa en vän. men det är en ny vän. inte en gammal vän som vet allt om det som varit. inte en gammal vän som stod på balkongen förra våren och sa att man var en ny person nu, så mycket gladare, det syntes att man inte längre bar på det där bagaget. och man bet sig i läppen och bara nickade för svarar man kommer tårarna med, sorgen över den där stora ångesten som varit med en så länge. och det är inte en vän som man en kylig höstdag bestämde sig för att man kommit tillräckligt nära för att berätta om det där stora för. det där som gör så ont. det är en vän som inte ens pratar samma språk. och allt kommer bli bra nu för nu. man ska bara sörja den där sista gången. ja, det här blir sista gången.